Tänk ändå att denna bloggen funnits i snart 7 år. Innan dess hade jag flera andra, men kanske lika bra att de inte finns kvar hehe. 

 

Jag är trött på mina egna tankar och mitt allmänna mående. Som jag vet kunde varit så fruktansvärt mycket värre och som ändå är ganska bra men ändå ganska dåligt. Och tankarna på det är jag ännu mera trött på. Jag är trött på känslan av att att utvecklingskurvan går åt fel håll. Det finns så mycket jag skulle vilja ha annorlunda att jag inte ens vet vart jag ska börja och aldrig skulle kunna formulera det utan att det blir fel. Samtidigt som jag knappt vågar skriva det för att jag vet att allting kan ändras till något mycket värre på en sekund och att det finns dem som har det miljontals gånger värre. 

 

 

Nu ska jag gå och handla tacos - svaret på allt, som Titus uttryckte det :)

 

Livet asså. Hur vet man hur man vill att det ska vara? Jag tror att man kan få det mesta man verkligen vill ha men det är en jäkla konst i sig alltså att veta det. Och vill man verkligen hela tiden sträva mot något? Jag tror jag hellre vill vara lycklig här och nu och inte hela tiden målmedvetet vara påväg mot något som jag vill ha. Jag vill vilja ha nuet. Men hur vill jag att nuet ska vara för att jag ska trivas i det? Finns ens det nuet eller kommer det alltid vara något som fattas som man strävar mot att få? 

 

Och varför är det så svårt att skilja på vad jag verkligen vill ha och vad jag bara tror att jag vill ha för att jag tror att andra vill ha det. Jag har aldrig gillat ämnet filosofi och tänker ofta att för mycket tänkande gör människan mindre lycklig och harmonisk. Men vad vet jag?

 

I helgen sa jag i alla fall något i stil med detta till mamma: "man blir inte lycklig av att göra som hjärnan säger, utan det blir man av att lyssna på hjärtat", och jag tror nog ändå på den klyshan. Men vad säger det lille hjärtat egentligen? Grubblare som jag har nog svårare att höra det bland alla tankar....

 

 

Sitter fixad och klar och väntar på att Tilda ska höra av sig så vi kan göra mer planer för kvällen. Utgång är det sagt men hennes tele är inte i sin bästa form så vi har inte under dagen kunnat göra några närmare planer för hur var och när festandet och förfestandet ska ske. Just in case gjorde jag mig i ordning i god tid och nu sitter jag alltså här i en liten tidslucka som jag för tillfället fyller med bloggande. 

 

Nu tycker jag att kvinnan kan höra av sig och vara typ färdig om en timme så att jag dirr kan sätta mig på tåget och att hela hennes familj råkar vara bortresta så att vi kan bre ut oss i hela lägenheten med våra iskalla roséglas och snittar typ. Skickade ett till sms nu. Hatar att vänta. Speciellt när man är fixad och redo att gå. Det känns nästan lite pinsamt av någon onödig anledning. 

 

Nu håller min högtalare på att dö. Fattar inget. Ska jag behöva vänta i tysthet nu? Ha en fiin kväll!! ♥

 

Jag fortsätter på den slingriga livsvägen. Tänker, känner, analyserar, agerar, sover, bajsar, kissar, svettas, utvecklas, pratar, slappar, funderar osv. 

 

Så var man plötsligt 23, färgigpluggad, singel, jobbar i Malmö, uppsagd från ikis, storasyster ska gifta sig, småsyskon snart vuxna osv. 

 

Jackson Avery i Grey's Anatomy är en av de hetaste männen jag sett. Mattias på Avfall är också riktigt fin! 

 

Spännande att se vad som händer i framtiden. Jobbigt att blogga, jag förstår varför jag slutade. 

 

Varmaste sommaren på länge!! Jag har inte varit hemma och ledig så mycket men mitt hår är ändå blött av saltvatten just nu och min näsa röd och glansig. 

 

Nu ska jag nog langa ett avsnitt Grey's och sluta med mina lösryckta konstateranden. 

 

Puss älskar! ♥

 

Orka drömma sig tillbaka. Fattar inte vad mitt problem är. Känner mig inte som den person jag vill vara, det hoppar osäkra nedvärderande självupptagna grodor ur min mun lite för ofta. Fattar inte hur de kommit dit? Skulle vilja vara lite mer odramatisk, sluta bry mig om vad andra tycker om mig och ha lättare för att umgås avslappnat med vänner och familj. Kanske framförallt familj? Vara mindre självfokuserad men ändå snäll mot mig själv och älska mig själv. Även älska andra men inte behöva älska riktigt alla kanske. Ha mindre fördomar. Veta mer vad jag vill göra i livet. Resa, jobba, bo, plugga?

 

Om man inte gör annorlunda får man ingen förändring. Eller det är i alla fall troligare att man får likadant om man gör likadant. Men vet inte riktigt hur jag ska göra annorlunda? Min hjärna har blivit lite extra trög och förvirrad tror jag, inget blir liksom tydligt i hjärnan utan bara krånglas till. Vill vara mer närvarande, klartänkt, genuint snäll och medmänsklig, mer frisläppt!!

 

Orka fortfarande vara så förvirrad, fortfarande tänka massa mattankar, fortfarande så osäker och instabil. Jag har verkligen ingen anledning att vara det och borde bara sluta. 

 

Tack & hej leverpastej

Är det en sån här man kan dansa till?
Svansarna viftar men du står still
Såna nätter du har har pansar till
Fyra huvuden som diggar, men ingen som vill nej
För man blir svettig då
Lättare packa sin säck och gå
Tittar dom snett, vem då?
Rätt eller fel, bara käft

Du kan va mer än du föreställt dig
Bakom dina ray-bansfönster
Mer än du tänkt dig att du
Någonsin kan bli
Du kan va mer än du föreställt dig
Bakom dina hipstervänner
Mer än du tänkt dig kompis

Någon håll i mig
Någon håll i mig
Någon håll i mig
Någon håll i mig

Du är söt när du försöker
Men din blick säger mer än din T-shirt
Sluta vara svår du håller tillbaka
Lacka, nu vaknar du, akta du skakar
Till ett beat man kan dö för
Rummet försvinner i rök gör
Sakerna lättare, kör kör
Så vi sjunger i kör

Du kan va mer än du föreställt dig
Bakom dina ray-bansfönster
Mer än du tänkt dig att du
Någonsin kan bli
Du kan va mer än du föreställt dig
Bakom dina hipstervänner
Mer än du tänkt dig kompis

Någon håll i mig
Någon håll i mig
Någon håll i mig
Någon håll i mig

Sorgerna upp, armarna ner, ögonen ser
Ta det nu lite långsamt
Gör nu inget du ångrar
Sorgerna upp, armarna ner, ögonen ser
Ta det nu lite långsamt
Gör nu inget du ångrar

Någon håll i mig
Någon håll i mig
Någon håll i mig
Någon håll i mig

Sorgerna upp, armarna ner, ögonen ser
Ta det nu lite långsamt
Gör nu inget du ångrar
Sorgerna upp, armarna ner, ögonen ser
Ta det nu lite långsamt
Gör nu inget du ångrar
Sorgerna upp, armarna ner, ögonen ser
Ta det nu lite långsamt
Gör nu inget du ångrar

Någon håll i mig
Någon håll i mig
Någon håll i mig
Någon håll i mig

Okej, brukar aldrig (tyvärr) skriva åsiktsinlägg och sånt på bloggy eller fejsy pga tycker det är så svårt med åsikter och värderingar, känner aldrig att jag är tillräckligt insatt i ämnena och är rädd att trassla in mig i orden och uttrycka mig helt fel, inte ta hänsyn till all fakta, inte fatta grejen med mera med mera. Men vill ju ha en åsikt, vill ju debattera, älskade ju det förr (när jag inte va så rädd för att trampa fel) och tycker ju framför allt att det är väldigt viktigt att lyfta upp viktiga frågor och säga sin åsikt, för ju fler som hjälps åt att förändra saker som är fel desto bättre såklart!

 

I vilket fall. Läste denna krönikan av en kille på Expressen som Moa i Tankesmedjan dessutom skrev ett roligt, lite klockrent och förhoppningsvis tankeväckande svar till. 

 

 

Men jag tänkte mer bara att jag ville försöka utrycka min åsikt kring hela krönikan, där han bland annat skriver såhär:
"Frågan är för vem de bantar. Inte kan det vara för männens skull. Jag behöver ingen stor undersökning för att slå fast att nästan inga killar vill ha flickor på 1,80 som knappt passerar 40-strecket på vågen. Forskning har visat att män snarare gillar smala midjor kombinerat med breda höfter, med andra ord kurviga tjejer.
Hela showen verkar vara en intern angelägenhet, kvinnor emellan. Vi män står vid sidan av och skakar på huvudet.
Det är kanske är dags att fler av oss kliver upp på catwalken och förklarar att vi inte tänder på hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden.
Så kanske tjejer kan sluta plåga sig själva för att uppfylla ett ideal som bara gynnar en samvetslös och girig modeindustri."

Hela krönikan handlar alltså om att tjejer har fel kroppsideal och bör ha ett annat ideal som gör att de inte strävar efter att vara så smala som möjligt och i värsta fall blir sjuka i ätstörningar. Alltså ett bra syfte enligt mig. Det som är så extremt skrämmande bara och som gör att jag inte riktigt vet vart jag ska börja är ju att han över huvud taget inte verkar inse att det kanske är bättre att inte ha något ideal alls, för han verkar ju bara mena att just smal-idealet är onödigt för att män ändå inte vill ha supersmala tjejer. Alltså AHHH vart börjar man?

1. Tjejer ska verkligen inte sträva efter ett utseende som män TÄNDER på.

2. Vart kom idealet och "drömmarna som modeindustrin illustrerar" från från början? 

3. Vad vill han säga till de tjejer som helt naturligt har revben och skulderblad som sticker ut för att det är så deras fantastiska kropp råkar se ut?

4. Hur kan han på riktigt tro att alla kvinnor/människor skulle kunna se likadana ut och sträva efter samma kroppsform? Det är ju fysiskt omöjligt pga genetik. 

5. Det enda "idealet" man bör sträva efter när det gäller just kroppens utseende är enligt mig att se ut som sin alldeles egna naturliga sunda genetiska kropp som man föddes med.

6. som någon skrev på facebook: "Det är nästan fascinerande hur han raljerar så mycket om ett så viktigt ämne utan att tillföra någonting över huvud taget."

7. "Som politisk reporter har jag ägnat mig åt att bevaka förtroendevalda, inte fashionistor." Alla med osunda kroppsideal är inte fashionistor. 

8. Han säger ju själv att han rör sig på okänt territorium men att han tycker att män bör "lufta sin syn på kvinnoidealet." Jag tror ju säkert inte att han menar illa men alltså vilket pucko att tro att problemet ligger i att kvinnor tror att män vill ha något annat än vad de egentligen vill. 

9. Alla är inte ens heterosexuella, även om det inte har med frågan att göra

8. Jag orkar inte 

 

Det är höst. Regnet smattrar ner, det är klass 3 varning för stormen Simone ikväll så jag stannar hemma en natt extra och åker ner till Lund imorgon istället. Mamma och Marius blev hemskickade tidigare från jobbet. Just nu sitter jag med i mysbyxor med en kopp kaffe och hår som Julia har fönat fint imorse ♥ Vårat hus är fullt av flyttkartonger och bara det nödvändigaste finns kvar framme. I helgen har jag sålt julmust och pepparkakor och lagat en lite extra lyxig tvårätters tillsammans med J och J. Jag känner att jag glidit ganska mycket från ikea-folket, är inte lika omtyckt, saknad och självklar i gänget där längre, som det väl blir naturligt. Hänger med B och drömmer mig tillbaka till hur det var när vi var tillsammans och allt var bra, hur mysigt vi hade det då. Hur mysigt det var att bo där och laga middag tillsammans och brodera och handla på iken tillsammans och ha någon som är kär i en att komma hem till, när som helst. Nu är han inte kär i mig längre och jag är inte det i honom, han har går vidare i livet och flyttar till ny stad och nytt jobb och jag borde gå vidare på riktigt också. Vi har haft det så bra och så många fina stunder och det är ju bara att vara glad och tacksam över det och se fram emot andra, nya fina stunder. 

 

Känner mig inte sugen på att åka tillbaka till Lund. Gör nästan aldrig det. Drömmer om ett mysigt liv i Göteborg. Med en katt, närhet till familj och vänner, vuxenliv. Vet inte riktigt vad som finns här som inte finns i Lund. Vet inte varför jag aldrig trivts 100 % i Lund. Vet inte vad jag helst vill göra och vart jag helst vill vara. Men känner mig fasen inte helt tillfreds alltså. Men kanske är det för att jag har min vardag i Lundy och bara gör roliga saker när jag kommer hem? Kanske glömmer man lätt bort de stunderna som faktiskt inte vart så mysiga när jag bott här i väst heller? Jaja. Det blir spännande att se vad framtiden har i sitt sköte. Ska bara gå vidare från den där förbannade B också och börja respektera och hitta mig själv lite mer först, hur man nu gör det. Svåraste jag vart med om typ! 

 

Vill verkligen ha en katt iallafall. Och en sambo så småningom. Vill att det händer något lagom känslomässigt dramatiskt och spännande typ nu så att jag får något nytt att tänka på och slipper grotta ner mig i gammalt, passerat i brist på annat. Massa kärlek! Och livet alltså, hatkärlek till det :)

 

• Tour de Lund + schlagerutgång på fredag!
• Frukoststunden imorgonbitti!
• Höstens fina väder!
• Julen!
• Jennies 21-årskalas nästa helg!
• Tacos + fixa håret-förfest + utgång i Malmö fredagen innan ovan!
• Classic PA-sittning!
• Julafton i nya lägenheten!
• Emmas och Moes bröllop
• Om jag och kusiny åker iväg över nyår?!
• Växjö-weekend
• Adventsmys på gamla korren
• Lämna in C-uppsats!
• Villys Halloweenfest!
• Min älskade lägenhet

Ge mig en tid som jag kan hålla
Ge mig en plats där jag kan va

Ge mig en värld jag kan gå vilse i

Ge mig ett svar på vart jag ska

 

Jag har börjat se det som förlorat

Chanserna som jag har sett förbi

De dagar jag saknade en vardag

Och gav för mycket plats åt fantasi

 

Jag behöver höra dina ord

Efter månader av omotivation

 

Säg att du behöver mig, igen

Säg att du behöver mig

Säg att du behöver mig, igen

Säg att du behöver mig

 

Ge mig en vän att hålla handen

Ge mig ett råd som jag kan ta

Ge mig en roll som jag kan växa i

Ge mig allt jag borde ha

 

Jag har stått bakom en spegel

Försökt att se vad jag ska se

För jag har hört att man blir vacker

Först när man känner sig som det

Så helt plötsligt smattrar regnet ner som bara den utanför fönstret och jag sitter inne i min superfina alldeles egna lägenhet, nyduschad och med tända ljus. Så har jag ätit en rejäl middag och varit på ett roligt träningspass och känner att jag helst hade hoppat över vägningen imorgon. Så kan jag helt plötsligt gå osminkad flera dagar i veckan utan att känna mig obekväm alls. Så känns det plötsligt supermysigt med höst och Lund och att julen inte är alltför långt borta. Så har jag plötsligt kontakt med de som betyder mest, vet på ett ungefär vad som händer i deras liv och hur det mår, försöker stötta och får stöttning tillbaka. Så ska familjen plötsligt flytta efter 14 år i Onsala. Så kan jag plötsligt ha sms-kontakt med B på ett sätt som känns hyfsat avslappnat och bra. Om så bara för ikväll så tänkte jag det kan vara fint att minnas när det känns såhär harmoniskt också :) TACK ♥