Jag har glidit så långt ifrån alla de fantastiska vänner jag älskar allra mest och som fanns där för mig när jag mådde som allra sämst och det är så himla illa och dåligt. Jag känner att jag inte vet vem jag är och hur jag ska vara och att jag inte kommer framåt någonstans och att det bara är mitt eget fel men jag får ändå aldrig tummer ur att ändra på det. Att blogga är et onaturligt och konstigt sätt att kommunicera på men bekvämt? Man slipper ju lyfta luren på så sätt. Det känns som att jag står och stampar. Vill kämpa, vara härlig och fantastisk, omtänksam och osjälvisk, rolig och självsäker, bry mig om och kunna lyssna men jag vet inte hur man gör. Mina vänner och familj är de som verkligen betyder något och det är dem jag lägger minst energi på. Förlåt för det! Vill ta mig ur dethär men jag vet verkligen inte hur jag ska göra.