Orka drömma sig tillbaka. Fattar inte vad mitt problem är. Känner mig inte som den person jag vill vara, det hoppar osäkra nedvärderande självupptagna grodor ur min mun lite för ofta. Fattar inte hur de kommit dit? Skulle vilja vara lite mer odramatisk, sluta bry mig om vad andra tycker om mig och ha lättare för att umgås avslappnat med vänner och familj. Kanske framförallt familj? Vara mindre självfokuserad men ändå snäll mot mig själv och älska mig själv. Även älska andra men inte behöva älska riktigt alla kanske. Ha mindre fördomar. Veta mer vad jag vill göra i livet. Resa, jobba, bo, plugga?

 

Om man inte gör annorlunda får man ingen förändring. Eller det är i alla fall troligare att man får likadant om man gör likadant. Men vet inte riktigt hur jag ska göra annorlunda? Min hjärna har blivit lite extra trög och förvirrad tror jag, inget blir liksom tydligt i hjärnan utan bara krånglas till. Vill vara mer närvarande, klartänkt, genuint snäll och medmänsklig, mer frisläppt!!

 

Orka fortfarande vara så förvirrad, fortfarande tänka massa mattankar, fortfarande så osäker och instabil. Jag har verkligen ingen anledning att vara det och borde bara sluta. 

 

Tack & hej leverpastej