Det finns så mycket viktiga saker i livet som betyder så mycket. T ex att ha minst en trygg vrå i världen som är ens fristad där man känner sig hemma och trivs, och att ha människor i sitt liv att älska och som älskar en tillbaka, som man kan prata med och umgås med, skratta med och gråta med. Och att må bra, att ha hälsan i behåll så att allting i kroppen fungerar som det ska både fysiskt och psykiskt utan att komplicera vardagen för mycket och även att de man älskar mår bra, så att man slipper oroa sig och må dåligt själv över det.

Det är också helt nödvändigt att ha så pass bra ekonomi att man kan äta sig mätt varje dag, hålla sig varm och torr, ha en trygg bostad och även ha råd och möjlighet att göra saker som man tycker om, är roliga och som man mår bra av.

Hur kan det då gå så oerhört mycket av min tid och energi till att tänka tankar och känna känslor kring min kropps rent estetiska utseende? Hur kan det vara så viktigt för mig att inte gå upp mycket i vikt fort, inte ha en slapp rumpa eller stora lår? Min kropp hade ju fungerat hur bra som helst även med 20kg till, en jätteslapp rumpa och jättedallriga lår. Jag kommer fortfarande ha min trygga vrå i världen, ha människor i mitt liv att älska och som älskar mig tillbaka och som jag kan skratta och gråta med. Min kropp kommer inte vara frisk bara fysiskt utan dessutom psyikist. Min ekonomi kommer inte heller förändras på grund av det så jag kommer fortfarande ha råd med mat, bostad, kläder och att hitta på roliga saker.

Så det finns verkligen ingenting att vara rädd för. Ingenting farligt som påverkar alla dessa saker som egentligen betyder något i livet kommer att hända på grund av att jag äter exakt vad som helst och rör på mig hur lite eller mycket som helst. Att det skulle slå över åt andra hållet i en ohälsosam fetma är inte mer sannolikt än att jag på vägen skulle drabbas av vilken annan olycka som helst.

Jag önskar så att denna insikt ristar in sig i min hjärna och mitt medvetande och blir till min enda sanning, för det är ju den enda sanningen. Det handlar inte ens om att våga ändra livsstil eftersom det inte finns någonting att vara rädd för, det handlar bara om att göra det. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt och varför det inte hänt för längesen för jag vet ju att det inte är logiskt, det är ju en fullkomlig självklarhet att rädslan inte är logisk. Så varför gör jag det inte bara? Jag förstår inte varför.