Måndag idag, ny delkurs med en extremt skön omväxling från salstentaplugget i form av ett projektarbete som nu ska skrivas i grupp. Vi ska ha mobbning på arbetsplatsen som tema och det känns skönt att jobba på ett annat sätt ett litet tag! Efter introduktionen körde jag och Isabelle från korren ett afropass och nu har jag avnjutit en mycket god husmanskostmiddag i form av köttfärsbiff med potatis, gräddsås och lingon. Senare ikväll har det utlovats lussebulle och Love Actually. Helt okej måndagkväll ändå. 

 

En annan grej att reflektera lite över då... dethär med önskelista när man blivit 20+... Varför tycker jag det är så jobbigt att önska mig saker nuförtiden? Det har verkligen aldrig varit ett problem i min värld innan men nu de senaste åren får jag nästan dåligt samvete av att önska mig saker och framförallt skriva ner dem på en lista och ge till familjen! Och denna motvilja är verkligen ett problem för jag vill ju önska mig klappisar. Har i och för sig verkligen börjat tröttna på att det materiella får så stor plats på julen och tycker att själva paketöppningsproceduren nästan kan kännas lite jobbig men lite paket vill jag ju ändå ha och då vill jag ju framföra vad jag helst skulle önska att det låg i dem. Men varför i all världen känns det så jobbigt att göra det, till min egen familj? Jag vill inte vara åpen eller vad det heter, och när blir man för gammal för önskelistor? Inte riktigt än väl? Kära KP, är jag onormal och vad ska jag göra med mitt problem?