Detta behöver ni inte läsa!!
Är också orolig att inte vara frisk till den stora personalfesten på lördag, det vill jag verkligen vara! I stort sett alla tjejer på jobbet har också börjat på diet eftersom de har gått upp under sommaren och nu vill bli av med det och håller på med pulver och grejer och tjatar om mat och hur hungriga de är hela tiden. Jag orkar inte det!! Faan ja det va nog det... nu känns det lite bättre, när jag fått det ur mig. Jo, min hy har blivit aasdålig med! Massa finnar och så torr att jag flagnar och jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att den ska bli bättre, känns som jag prövat det mesta!
SÅ det var det. Ni är bäst, kan inte beskriva med ord! <3
Jag borde skärpa mig
Jag
....kan
.......inte
................chilla på dig!!!
Notes
Okej kan verkligen inte sova... skrev lite i min dagbok, det var ganska längesen nu! Inte speciellt djupt för att vara min dagbok och inte riktigt så som jag brukar skriva i den men säger kanske lite mer än det jag vanligtvis skriver här - så tänkte lägga in texten rakt av (och hoppas att jag blir lite trött i ögonen under tiden). För det är så mkt lättare för mig att skriva när jag inte tänker på vilka som ska läsa... Weeelll
"030810
Klarvaken! Jag drack för mycket kaffe för sent, eller så kan jag bara inte sova. Ligger såklart och tänker massa. På massa saker.
Först är jag faktiskt väldigt stolt över mig själv ikväll! Att jag bjöd mina vänner på middag, som jag fixade till ganska stor del själv och som blev väldigt lyckad! Men mest stolt är jag nästan att jag kunde ta emot komplimangerna och berömet för den utan att vifta bort eller avfärda dem. Städade köket och vardagsrummet sen så det knappt syntes att vi vart där :)
Tänker också mycket på Ikea. På hur mycket jag trivs med alla där och hur roligt det var i söndags på after worken. Vill ha tillbaka den kvällen lite. Det är så roligt när alla är avslappnade och glada! Vill ha mer såna kvällar, snart!
Benny finns också med på ett hörn. Vet inte alls vad han tycker men jag tycker definitivt att det är lite konstigt mellan oss just nu. Vet inte om han inte vill träffa mig eller inte. Han verkar inte så intresserad helt enkelt.... och vad tycker jag om det? Förnuftet och känslan säger olika saker! Hatar det! Jag vill ju verkligen bara träffa honom, mysa, prata, skratta, kolla på varandra, sova tillsammans, umgås. Det VILL jag. Men varför vill jag det? Är det bara för att han är så svår? För att jag vill ha bekräftelse? Eller för att jag vill ha någon? Jag vet inte! Jag ORKAR inte tänka ut det just nu.
Jag vill bara inte vara beroende av bekräftelse eller av någon kille. Jag vill vara lycklig i mig själv. Vill inte vara beroende av sms eller inte sms från en viss person.
Vill också fokusera mer på allt som faktiskt går bra istället! T ex världens underbaraste vänner, ett grymt jobb, två grymma friska familjer, ett fint rum, maten som går bättre och bättre, Jonas som verkar intresserad, nya vänner, bra ekonomi, fint väder m.m.! Det går egentligen sjukt bra nu. Fokusera på det istället och fuck the rest!
Kommer inte kunna sova på länge känns det som.... men det är ofta så när man är lyckorusig!!!"
Vet inte varför jag skriver det här egentligen... men hoppas jag inte gjort fel! :S:S:S:S
Kom igen
Ring då! Eller skicka ett sms! Eller skriv på facebook, eller visa ett tecken somehow! Jag vill inte ha det såhär!
Jag sitter ju här och väntar.... :PpPppPPPP
oh så fint
Jag har egentligen inget särskilt att skriva men har heller inget särskilt att göra så jag låter fingrarna vandra över tangentbordet några minuter, så att säga.
Jag tror jag behöver bli lite bättre på att göra ingenting. På att bara komma hem och uppskatta att jag inte har något särskilt planerat och bara kan slappa och koppla av. Jag uppskattar inte det nu! Blir alltid lite nere så fort jag inte har något speciellt att göra, så jag försöker undvika det så mkt som möjligt, meeen det håller ju kanske inte riktigt i längden. Så ikväll ska jag öva mig på det. Kanske kolla lite på VM och så.... :P
Sen är det ju i för sig inte så konstigt om man blir lite nere av att bara sitta och vänta på att något ska hända på facebook eller att folk ska uppdatera sina bloggar eller att man ska få något roligt mail, det finns ju roligare sätt att slappa på liksooom!
Well well, det var det som ville komma ut, det lät som att jag satt på toa nu typ hahaa!
Ha en fin kväll!!!!!! <3
Känslig?
Ligger mig varmt om hjärtat
Men jag blir så trött av detta.. vill bara kunna hitta någon person som har former och älskar dem! Som är nöjd med sig själv och fullkomligt avslappnad när det gäller mat och träning och bara gör precis som hon vill. Som inte bryr sig om vad andra tycker och som inte på något endaste litet sätt har någon liten fixering vid mat eller utseende. Som inte måste äta det godaste och mest avancerade hela tiden för att det ska vara värt det. Okej att det kanske inte kan krylla av dessa superpersoner men det verkar ju knappt finnas någon endaste där ute som har det så, och det är fan deprimerande!!
Vet inte om det har med åldern, tiden eller landet att göra men jag hatar de jävla idealen som är där ute, den jävla skönhetsfixeringen och allmäna måbra-fixeringen, att alla ska vara så duktiga och göra så mkt och ha ett så händelserikt liv och så många mål och drömmar. Gud, kan inte alla bara få vara? Och det känns inte som det är riktigt lika illa i tex Brasilien där idealet är en stor sexig rumpa och fylliga former, eller att det var lika illa förr när det inte stod på varenda jävla marabouförpackning exakt hur mkt en bit innehåller, eller att det är lika illa för tjejer i 40-årsåldern när man hittat sig själv mer och kommit en bit i livet.
Vill att det ska vara så nu! Är så trött på att så fort man hittat någon som verkar stämma in ganska bra på personen jag beskrev förut så poff får hon för sig att hålla igen lite på tårtan och godiset eller poff så ska hon börja gå 5km om dagen varje morgon. Helt utan anledning. Så fruktansvärt onödigt!!! FAN vill verkligen vara den där personen som inte bryr sig, som lever och älskar sin kropp och skiter i mat, som visar att det går. Tycker Molly Sandén stämmer in rätt bra på det... men snart börjar väl hon också med något. Det kanske är jag som är för naiv i hur verkligheten kan vara.
Men ärligt, hur lätt är det i dagens samhälle att ha ett normalt förhållningssätt till mat/kropp/vikt? För inte så längesen var det ingen som hade hört talas om fullkorn. Det var typ det man gav till sin hamster. Nu finns allt i fullkorn, de mest köpta tidningarna är måbra-tidningarna, det finns 18 hundra matprogram av olika slag på TV, som sagt står det på VARENDA förpackning vad en skiva av det eller det innehåller, på FRAMSIDAN, så att det inte går att slippa undan att se det. Vadfan hände? När blev det "normalt" att ha ett BMI på 17-18, det är inte hälsosamt nånstans. Faaan asså!
Who is it??
.....Ser ni vem detta ska bli?? Fakkaste ögat just nu men ska försöka ändra det!
Är så glad att jag har er, ni anar inte.
Inte min grej
Ca 3-4e inlägget jag suddat ut nu de senaste dagarna...... det går så bra för mig!!
Jobbigt
Bajs, just nu är jag inte så glad egentligen... tänker lite tankar som jag inte ska tänka och känner mig lite sådär.. Men men! Det är inte lätt att vara människa som mormor brukar säga ;)
Jennie har varit här och sovt över iallafall! Hon var tvungen att åka imorse igen men det var roligt så länge hon var här :) Vi kollade på let's danceis och pratade och så.
Jag har också klippt lugg vilket verkligen känns lite sådär. Tror att jag vill passa i det mycket mer än jag egentligen gör! Nu går jag mest runt och otrivs i den, vilket är lite tråkigt! Men är glad att jag provade i alla fall, hade inte kunnat släppa den tanken annars ändå.
Ååååh det är så frustrerande att ha en blogg när man är som jag!!!!
hajhsghdhgadshahsydgtsyshasnhsgdbcdshdsayudysfshdgfddsjdsadaash!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
ehhm okkkejj
Jag är lite rastlööösss.... har bara legat inne idag och läst, tittat på Desperate housewives, pluggat lite och ja... suttit lite hära... vill typ ge mig ut i snöstormen tror jag. Men vet inte... det är så svårt att veta varför! Nu sa mamma att jag inte fick gå ut för det mörknar snart...
Fan, jag vet inte vad jag ska skriva för jag vet inte vem jag är, vad jag ska skriva, hur jag ska skriva, vad jag vill berätta, hur jag vill verka, hur jag ÄR blabla och så har det varit så himla länge. Det är väl därför jag haft 18 hundra bloggar, därför jag har lösenord, därför jag skriver så konstiga saker ibland och mest ytliga torra saker - för att jag inte vet hur jag skulle bete mig annars.
Ahhhh det är typ det jobbigaste! Vetifan hur jag ska lösa det heller.. men men, jag hoppas att det KOMMER fixa sig, att jag kommer kunna slappna av i mig själv någon vacker dag och bara kunna vara.
Så, vet inte ens om detta inlägget var jag
Någon dag...
Någon dag ska jag skaffa ett liv så att jag har någonting att skriva om och så att jag har roliga bilder att lägga upp. Just nu går det inte hur mycket jag än försöker. Men jag tror och hoppas att det bara är en fas!
Någon gång hoppas jag att jag får ett jobb och att jag reser runt till flera olika spännande platser i världen, någon gång. Och jag hoppas inte att det tar för lång tid.
En stor fråga jag har är VARFÖR det är SÅ HIMLA svårt att ta tummen ur röven och skriva ett CV och söka jobb?? Det känns inte som att det bara är jag heller? Jag fattar inte, varför ska det kännas så himla himla svårt och krångligt? Den enda lilla teorin jag har är att det kanske är för att det är så abstrakt och okonkret på något sätt....... men vaaaaaaaaaaad vet en ko egentligen?
Det snurrar i min skalle!!!
Tjena!
Jag är lite rastlös... både igår och idag har jag bara suttit hemma och...suttit.. och det börjar bli ritkigt segt! Strömmen försvann precis när jag skulle ställa in lunchen i ugnen med så idag har jag ätit frukost 2 ggr, så kan det gå.
I alla fall, jag läste Davids KP-tidningar till frukosten nr 2 och nu har jag suttit och läst igenom massa bekantas bloggar. Och fyfan vad mycket mer mysigt det var när man var liten egentligen! Typ KP-åldern. Jag saknar det. Alla var ändå ganska bekymmersfria och glada mestadels och tänkte inte så himla mycket, eller jag var sån i alla fall. Men jag antar att det är såhär att bli vuxen, att det SKA ändras och vyerna vidgas och göra plats för både mer problem men också mer roliga grejer. I vilket fall så hoppas jag att det går över, att det inte blir värre och värre utan att detta är en naturlig fas när man precis håller på att växa upp PÅ RIKTIGT och att man senare hittar sig själv och meningen med sitt eget lilla liv och nöjer sig med det. Men tänk om det inte blir så, om det bara vidgas mer och mer...
Sen blir jag orolig när min 11-åriga lillebror redan har börjat få någon slags ångest och att det även verkar som att KP-barnen mår lite sämre än de gjorde på min tid. Är vi inne i en dålig tid nu kanske?
De glada 70-, 80- och 90-talen känns typ mycket mer bekymmersfria än det komplicerade 2000-talet på något sätt. Det är typ som att mänskligheten måste krångla till det bara för att det är 2000. Tycker ni inte?
Update: Jag kom på en till grej. Kan det inte ha lite att göra med att allt är mer offentligt nu också än förr? Typ att man kan läsa precis vad alla tänker på deras bloggar osv.. förr höll man kanske det mer för sig själv och i och med att man då kanske tänkte att man var lite mer ensam om att vara som man var så var det kanske lättare att "rycka upp sig", tänka på något annat och snabbare växa ifrån det. Medans man nu tänker att det är normalt och att man nästan SKA känna så, och blir omgiven av, inte bara sina egna, utan även alla andras deppiga tankar i en större grad = det ligger mer i luften mer nu än då.
hoho
Sudda ut sudda ut, kan verkligen inte skriva något, knappt ens detta, men får publicera det ändå för annars fattar ni ju inte varför det är så tomt och tyst
det man fokuserar på får man mer av
idag fick jag skratta så att jag grät på dv och det var asskönt :D allt är ju inte så jävla jobbigt, den enda som står ivägen för min lycka är ju jagsjälv. men det är typ DET som är det jobbigaste.. jajajajajaja bajs på allt, men ändå inte.
