Vad snackar jag om? Jag vet inte.. men jag har inte kunnat njuta så mycket i Thailand som jag hade tänkt och hoppas, tyvärr. Och allt beror egentligen på migsjälv och min egen inställning till saker och ting.

För det första så har jag märkt att ät-tankarna var starkare än jag trodde.. Alla bikinimänniskor, den slappa livsstilen, maten och festandet satte verkligen sina käppar. Och som jag hatar det!! Och så fruktansvärt onödigt jag tycker att det är! Och så besviken jag blir att jag fortfarande låter det påverka mig så mycket. Utseendefixering över huvud taget har tagit upp alldeles för mycket tankar under denna resan. Jag fick ju precis i början ganska rejäl akne pga av solkrämen som blev till stora variga finnar i ansiktet som höll i sig ca en och en halv vecka och tyvärr tog bort massa av min partypepp och tog upp massa tankar, oro och noja istället. Både över nuläget och bestående ärr osv.. för små ofarliga finnar i ansiktet! HATAR att de påverkar mig så mycket.

För det andra har jag varit allmänt rädd för olika åkommor, skador, sjukdomar, bett med mera som kan vara farliga. Inte likt mig och det gjorde att jag inte kunde släppa den oron helt förrän nu hemma. Vilket jag ändå inte riktigt gjort då jag i onsdagsnatt lyckades med konststycket att skada båda mina fötter såpass att jag resten av resan har haltat fram med vänner som stöd för att över huvud taget kunna ta mig fram. Det lite roliga är att jag inte kommer ihåg vad jag gjort och det lite tråkiga är att det fortfarande inte blivit bättre alls. Detta hade jag iallafall också en ganska dålig inställning till och har varit rätt nedstämd pga av det.

Sen har jag tänkt väldigt mycket på folk härhemma och saknat, framförallt mamma och Benny. Saknar dem så sjukt och önskar de var här nu!

Såklart har det varit en jättehärlig resa, alla har ju mått bra och vi har solat, badat och festat och haft det riktigt riktigt gött!! Det är därför det är så störigt att allt det grymma överskymms av mina negativa fokus.. Jag måste jobba mer med mig själv och jag är inte så pepp på det helt enkelt..

Men det löser sig! Det är ju ingen fara egentligen, allt kommer bli bra och det allra mesta är redan jättebra. Jag blir bara återigen trött på mig själv och mina egna tankegångar.. Och det är frustrerande! Vet inte riktigt hur jag ska avsluta detta inlägget.. Så jag avslutar det bara. Hejhopp, ni är fina ♥♥