Men tja! Fredag igen! Jag sitter och lyssnar på en gammal Killers-skiva, det är jättehöstigt ute och jag har precis läst nån timme i min bok som är bra :) Imorse var jag och träffade min psykolog i Varberg. Och en konstig grej - nästa möte kanske blir mitt sista hos henne! Jag har pratat med henne i två år, i början varje vecka, storgråtandes varje gång, och nu på senaste tiden inte ens en gång i månaden, och vi har plötsligt inte så mycket att prata om när vi ses. Jag har liksom alltid undrat lite hur det ska sluta, hur jag ska må när jag inte ska behöva gå där längre, och ja - såhär antagligen. Känns konstigt! Antar att jag mår bra, och jag säger ju inte emot :) Vet ju skillnaden mot hur det var i början. Känns bra att jag börjat vara mer öppen med mina problem också, det är inget att hymla med, inget som jag behöver bara hålla inom mig längre. Innan har jag behövt det, då har det hjälpt och gjort att jag mått bättre men nu mår jag bättre om jag kan prata om det öppet. Jag har ju en ätstörning, jag behöver fortfarande gå upp i vikt för att bli frisk, slippa Varberg helt och hållet, slippa mina näringsdrycker och kunna leva ett helt friskt liv - men jag har kommit en jävla bit på 2,5 år! Man kan alltid leta efter problem, känna efter och gå och vänta på att man ska bli lycklig - men som min psykolog säger, lycka är inte ett konstant tillstånd av inga bekymmer, utan den känslan kommer då och då när man minst anar det, ofta i helt vanliga situationer. Har ingen poäng med detta, men så himla skönt ändå, att det blivit så mycket bättre! Snart ska jag fika med storasyster och ikväll kommer Uppsalas, och världens bästa Julia hit och lagar mat! TREVLIG FREDAG! Puss!! ♥