Tänk att man kan bli så fäst vid någon att bara några få dagar utan att träffa den personen kan kännas jobbiga. Det är ändå rätt unikt. Nära kompisar och sådant kan man ju gå utan att träffa på en vecka och det funkar bra, men vissa speciella personer vill man verkligen bara vara nära hela tiden. Eller det har inte alls att göra med hur speciell personen är förrästen, utan mer den speciella relationen - det är kanske det som är att vara kär! Jag antar nästan det va?!

Konstigt iallafall, fascinerande typ, att kunna sakna någon så mycket fast man precis träffats, att det är sån skillnad på relationer. Och lite på både gott och ont tycker jag..!