Lalala jag saknar den sanna allmäna peppen som brukar finnas.. Typ känslan av att varje vecka har massa saker att se fram emot, att tiden går fort, att det händer massa grejer, att inte sakna Göteborg och familjen så mycket hela tiden, partypeppen som finns hela dagen när man vet att man ska ut på kvällen, att somna och vara helt slut pga allt som hänt under dagen, att hänga på UB, promenera i solen, flänga på stan, laga mat, skratta och fika med tjejerna, gå ut och festa, vakna med huvudvärk och vallfärda till brunchen, cyklandet, känslan resten av dagen när man tränat på förmiddagen, dansa, hoppa och skrika till bra musik i mörkret och dimman med mera! Men allra mest den där tillfredsställelsen i nuet.