Jag fattar inte hur alla andra (sjuka) klarar att läsa varandras sjukdomsbloggar, kommentera, skriva egna texter, prata om sjukdomen m.m. med varandra hela tiden! Det verkar verkligen vara jag som sticker ut, bara jag som verkligen inte pallar att läsa en enda text om alla jävla tankar hit och dit och beteenden. Bara jag som inte riktigt kan prata om den delen av mig. Jag tycker det är så himla mycket lättare att bara vara i det friska livet så mycket som möjligt och bara omringa mig med sådant. Och det låter väl bra, men samtidigt är det ju typ att fly för jag blir ju så himla känslig, jag måste ju kunna höra och läsa sånt också utan att sjunka till botten, utan att börja gråta blaablablaa.

Jag typ blundar för det, undviker alla typer av böcker med folk som mår dåligt, alla bloggar med folk som mår dåligt, alla andra texter om sånt, jag kan inte läsa mina egna dagböcker, inte prata med någon eller dela med mig av mina tankar till någon utanför äs-enheten. Vet över huvud taget inte hur jag ska hantera hela skiten i verkliga livet, utanför huset, hur jag ska förhålla mig till ätstörningen när det kommer till mig själv och andra.

Men kanske är det inte så viktigt, kanske kommer det lösa sig av sig självt ändå. Det kanske helt enkelt bara är så att man hanterar saker på olika sätt. Jag har ingen aning!!!!