Här kommer en bild (som jag råkade ha sparad på datorn) på vad jag tror räknas som min första kärlek:



Simmie såklart! De flesta av er har hört historien ca 1000 gånger, det var på Natalies födelsedagsdisco i sexan som det sa klick, och sen var jag fast och kom inte loss förrän kanske 4 år senare, om jag nånsin ens kommit loss! Jag var ca 11 år gammal, hade svarta savannbyxor, platåskor och håret i en slickad hästsvans när han bjöd upp mig på dansgolvet, vi blandade lite läsk och han räddade mig från lite snöbollar och sen gick jag varje dag och spanade i korridorerna, gick extra långsamt eller extra fort påvägen hem för att tajma in honom. Jag skrev långa dikter och kastade bollar över häcken för att få plinga på och gå över och hämta den. Jag vet inte hur många drömmar jag drömt om Simon, han är nog lätt den killen jag drömt mest om. Skickade ett anonymt kort till honom också en alla hjärtansdag, signerade det med H och jag tror säkert han fattade vem det var.

Men det har iallafall alltid varit något speciellt med Simon, jag kommer alltid kolla lite extra och kanske våga mig på ett leende om jag ser honom och det känns skönt att jag faktiskt aldrig blivit sådär osunt besatt av honom (som jag lätt kan bli), utan bara lite sådär gulligt mellanstadiekär i typ 5 gånger så lång tid som är normalt men det gör ingenting för han är alltid min fina Simmie som hade lilasprayat hår på det discot och han kommer alltid att ha en speciell liten vrå i hjärtat mitt ♥ åh så fint :')